Domen....

....så då har det gått några veckor sedan operationen och det börjar närma sig "domedagen" känns lite si o så  just nu ...man har väntat på den dagen men ju närmare den kommer så känns det som jag inte vill veta, det blev ju en rätt så tung sommar med jobbiga bakslag, först gallkolik ( biverkning av en smärtstillande medicin jag fick), ändring på smärtstillande och det bet inte alls .....en vecka senare och några febriga dagar senare så inser vi att såret är inflammerat och dessutom har spruckit ca 4 cm


så det va bara o åka till KS akuten och med skräcken att få sitta flera timmar i kö här ...men då har dom så fiffigt en snabbkö för enklare besvär så det gick snabbt :) kolla tvätta såret och plåstra om ....sen så blev det lite mer mediciner...penicillin och ändrad dosering på värktabletter ...så just nu så är det ett litet apotek jag har o trixa med hemma.
Tillbaka till domen .....som iof inte är så illa egentligen då den är det godaste på den elakartade skalan :) men det va ändå elakartat och då Cancer :( inte riktigt vad jag tyckt att läkaren skulle berätta men ok jag lär ju inte dö av detta så ingen ide att deppa ihop nu .....jag behöver inga cellgifter eller strålning eller annan medicinering nu och det är jättepositivt, kommer att få gå på täta kontroller och det kommer vara mellan 3-6 månader .....så då ser man snabbt om det kommer någon ny metastas eller modertumör och då den här är långsamtväxande så kan man vara lugn nu.....men det lär gå lite som berg o dalbana i kroppen ändå.
Längtar allra mest till att återgå till jobbet och träningen.....men det dröjer lite till innan jag är på banan där då den här inflammationen sinkade min läkning med några veckor :( men på måndag ska jag börja lite lätt o jobba...jippiiiiiii.
Har faktiskt åkt lite motorcykel med min älskling både i går o förrgår :) jätteskönt o få komma ut lite o få in lite andra tankar i skallen.

kramar till er alla och tack för all härlig feedback, blir så glad o det värmer hjärtat <3

Inflammation

......japp det va det som gjorde att läkningen inte gick framåt ....vet inte vad som är fel på mig då det tar sån tid innan jag själv fattar hur sjuk jag är ....spruket sår som varar ...ja då ringer jag mitt <3 och berättar att ärret har spruckit upp 3-4 cm och varar ..... han stackarn tror ju det är ett dåligt skämt :( men förstår ju efter en stund att jag menar allvar, han minns ju veckorna som varit och att jag har haft frossa o mått riktigt dåligt, vad vi inte tänkt på va att ta feber o den har ju sannolikt varit rätt hög då jag en kväll hade 37,7 med febernedsättande !!
Nu har jag penicillin och allt blev ju som att vända på en hand, så stor skillnad men hela tillfrisknandet ligger ju efter med några veckor :( vilket inte känns så bra ....

Kramar


Kärlek ...sorg...besvikelser...

Den kärlek du fått kan ingen ta ifrån dig.....

Det blev det stora samtalsämnet igår när jag träffade en gammal arbetskamrat från tiden jag arbetade på Arlanda och vi tog en fika, det blev mycket prat om vad som hunnit hända under åren ( nästan 20 år har hunnit gå ) och i vår ålder så har det hänt massor, han är nyligen skild och då hamnar man osökt på olikheter hos oss människor, varför kan det ibland vara så svårt att kommunisera?? Hur kan två människor uppfatta en sak så väldigt olika?? värför kan det vara lättare att bara sluta lyssna o hellre avsluta för man är envis? ( sorry R) tror du igår fick dig en funderare på att kanske tänka lite mer på hur den andra tänker eller framför allt lyssna och berätta hur du tänker och inte bara strunta i det då det uppenbarligen inte har löst någonting ....men hur som så finns egentligen inget rätt eller fel utan ödmjukhet och lyssna o ta till sig tror jag är receptet, själv försöker jag tala om när jag blir ledsen men sen kanske inte det heller tas så bra men man måste ju ändå berätta och förhoppningsvis så kanske fler lär sig att berätta sina känslor och då först kan man mötas och förstå varandra för en vidare relation ( tror du kommer att fixa detta R )

....sorgen och besvikelserna du fått kan ingen heller ta ifrån dig :(
... men jag vill tro att man kan lösa dom tillsammans <3

Bagage ....är vad det är, vi har haft långa relationer som bara tågar på o man kämpar inte för kärleken ....varför tar vi kärleken så för given ??  Kärleken blir bara större ju mer vi slösar kärlek på varandra ....men vi måste ju avsätta tid för varandra.....varför är det lättare  att lägga tiden på jobb eller annat före kärleken? tror man att kärleken övervinner allt utan omvårdnad? det kan jag berätta att den inte gör, jag är själv skild sedan 6 år ( va gift i 16 år ) men troligen för ung och trodde att jaha då va det spikat så nu kör vi på jobb o allt kom före, så jävla dumt ...men tur man lär sig med åren och själv har jag tagit tag i bagaget men för det inte felfri....gissar att det blir man aldrig för man vet ju inte vad den person man möter har i sitt bagage så skall dessa matchas så det är ett ständigt underhåll med kärleken.

Är själv så glad att jag för drygt ett år sedan mötte min underbara kärlek Anders och vi kämpar vissa dagar är lättare än andra ( precis som alla andra har det ) men vi är införstådda med att kärleken måste underhållas.



jag älskar dig mitt <3


Tack Anna <3

Du är min största hjälp just nu....utan dig hade jag inte klarat dessa dagar sen jag kom hem från min mamma <3

två kapitel klara o nästa har börjat.....

nu är det dax för läkningen i kroppen......det har nu strax gått tre veckor sen operationen och jag mår riktigt bra. Har idag haft tvättstugan ...hahaha ....tvättade 4 maskiner tog 3 timmar sen fick jag gå o sova i 3.5 tim ....vilket skämt man orkar ingenting.
I går så fyllde min bonusdotter 14 år och då åkte jag o Anders till Kista på dan och sen kalas på kvällen...då får man ju skärpa sig o hålla sig alert så gott det går men det fick jag kraftigt sota för idag då det enda som blev gjort va 3 tim tvättstuga och en sliten Stine :( urk
kramar


RSS 2.0